Bayern (Bavaria)
Bayern delas traditionellt in i tre landsdelar: Franken, Schwaben och Altbayern.
Skrivregeln med y i Bayern går tillbaka till en förordning från 20 oktober 1825 av kung Ludvig I och ersatte det ursprungliga skrivsättet Baiern. Denna förordning och föreskriften att skriva med grekiskans y (ypsilon) var i samband med valet av hans son Otto till kung av Grekland. Under kejsar Augustus tid blev området Altbayern söder om Donau, som befolkades av kelter, en del av romerska provinsen Raetien. Efter det romerska rikets sammanbrott bildade kelter, germaner från norr och kvarvarande romare bairarnas stam (bajuwarer).
Sedan år 555 kan man belägga existensen av ett bayerskt stamhertigdöme under agilolfingerna, som under merovingerna blev del av det frankiska härskarskapet. Karl den Stores seger över den bayerske hertigen Tassilo III markerar slutet för det äldre stamhertigdömet. Karolingernas nedgång möjliggjorde ett återupplevande av de bayerska hertigarnas självständighet under det så kallade yngre stamhertigdömet. Efter slutet av karolingernas härskarperiod kom det på nytt till ett starkare styre hos de enskilda områdena. Detta stöddes av hoten utifrån av Ungernkrigen från omkring år 862. Markgreven Luitpold av Bayern led ett nederlag mot ungrarna i slaget i Pressburg i juli 907, men det blev samtidigt starten för det yngre bayerska stamhertigdömet genom hans son Arnulf I tillträdde som hertig av Bayern.
Efter segern i slaget på Lechfeld följer en andra våg av bayerska besättningar österut med områden i dagens Niederösterreich, Istrien och Krain. Striden med ottoerna för dock tillbaka till ett starkt beroende av det tyska kungadömet. År 976 blir sydöstra Bayern skilt då det blir en del av det nyskapade Hertigdömet Kärnten. Samtidigt regerade huset Babenberg allt mer självständigt i Marcha Orientalis (Ostarrichi) gentemot den bayerska hertigen. Från år 1070 förstärktes åter de bayerska hertigarnas makt under welferna. Striden mellan stauferna och welferna tog slutligen slut år 1180, efter staufern Fredrik I Barbarossas seger över welfen Henrik Lejonet, då Steiermark och markgrevskapet Istrien förlorades och slutet kom för det yngre stamhertigdömet.